bryta bryter bröt brutit murdma bära bär bar burit kandma böra bör borde bort pidama, tohtima dra(ga) drar drog dragit tõmbama dricka dricker drack druckit jooma dö dör dog dött surema falla faller föll fallit langema, kukkuma finna finner fann funnit leidma finnas finns fanns funnits leiduma flyga flyger flög flugit lendama frysa fryser frös frusit külmuma få får fick fått saama; võima, tohtima försvinna försvinner försvann försvunnit kaduma ge ger gav gett andma
världskriget. Eyvind Johnsons författarskap från och med 1950-talet präglas dels av självbiografiska skrifter, romanerna Romantisk berättelse och Tidens gång och minnes- och reseböcker som Vinterresa i Norrbotten (1955) och Spår förbi Kolonos (1961), dels av romaner i historisk miljö. Båda kategorierna har det gemensamt att det ofta är uppbyggda med flera tidsplan och/eller berättare. De varierar på olika sätt författarens övertygelse om att en enda sanning inte går att finna. Mest betydande är de historiska romanerna. Flera av dem lyfter fram problem och konflikter som går långt tillbaka i Johnsons förflutna och behandlar teman som uppbrott, skuld och svek och villkoren för kunskapen och skrivandet. Vistelser och resor på den europeiska kontinenten och kontakter med tidigare civilisationers kvarlevor i trakter där mycket europeisk historia utspelats gav näring åt Johnsons författarskap och han använde
och övriga anordningar delvis Götiska förbundet till mönster (& Atterbom) Åboromantiken är den intellektuella finländska rörelsen som hade rötter i den europeiska romantiken, framför allt i Tyskland och Uppsala. I Åbo fick denna rörelse en del lokalt betonade tilläggsdrag. Den inspirerades delvis av Henrik Gabriel Porthans forskning och Frans Michael Franzéns intresse för Finlands natur och folk. Den direkta impulsen var behovet att efter 1809 finna en ny grund för nationens liv. I Sverige gav samma händelse, förlusten av Finland, upphov till Götiska förbundet osv. Inom akademiska kretsar i Åbo väckte tankar på att endast en finsk nationalkänsla och kultur skulle kunna integrera samhället. Det var en tidig form av fennomani, som hade två linjer: en politisk-teoretisk och en konstnärlig-litterär (intresse för det finska språket, folkdiktningen och – kulturen) ; Zachris Topelius, Andreas Johan Sjögren, Reinhold von Becker
annaabi.ee 
