folk, betydelse för samhället, litteratur, politik. Lars Wivallius (1605-1669) poetiska verksamhet tillhör hans ungdomstid. Hans första kända poem skrevs 1625 över en avliden student. Hans övriga dikter tillhör den tid då han satt fängslad i Nürnberg, Danmark, Stockholm och på Kajaneborg. Dessa stycken utmärks av en varm poetisk känsla, ett livligt natursinne och en för denna tid stor formell skicklighet. Sedan han frigetts ur fängelset och inte längre ägde någon yttre anledning att dikta, skrev han endast några latinska poem utan betydelse. Populära blev de dikter där hans frihetslängtan kom till uttryck, såsom "Ack, Liberias, tu ädle ting " (Frihetsvisa, satt i fängelse för bedrageri; fast meter, regelbunden, knittelvers; han är mer subjektiv än Biskop Thomas, riktad till „jag”; identifikation av fågel- burfågel är ledsen när den ser fria fåglar; Frihet är den högsta värde! ).
därför att den tycktes kräva av henne att hon skulle leva som en man, och dessutom var det svårt att tala öppet om saken. Redan i de dikter och legender hon skrev i tonåren identifierar sig Boye mycket ofta med manliga hjältar, och deras offerhandlingar kan ofta ses som erotiskt laddade. kampen mellan att vara trogen sina egna val, även de omedvetna valen, och sin egen övertygelse – "att leva rak" med Boyes egna ord – och de yttre moraliska krav som vi gärna vill ta på oss (överjaget hos Freud) – en viktig konfliktlinje från debutboken och framåt – har en del att göra med Boyes insikt om sin förbjudna lust.[12] Boye gör själv en liknande tolkning i Kris, men eftersom den är skriven just efter Berlinåret kan man inte utan vidare se romanen som facit till den kris Boye genomgick i början av 1921 Under tiden i Berlin genomgick hon också viss psykoanalytisk behandling, och kunde bevittna nazismens