(ställen i texten där nedteckningarna avviker från varandra). Observera att omkvädet här bara finns utskrivet i första och sista strofen, men att det i det muntliga framförandet har upprepats i varje enskild strof. Baserat på innehållet brukar man räkna med ett antal olika sorters ballader: - riddarvisor (adelsmiljö, höviskt beteende) "Ebbe Skammelsson" - historiska visor (egentligen riddarvisor, men bygger ytterst på en historisk bakgrund) - naturmytiska visor (innehåller naturväsen - älvor, troll, bergakungen, människor som förvandlats till djur etc.) "Herr Olof och älvorna" "Jungfrun i hindhamn" - legendvisor (kristet, katolskt innehåll, bygger på helgonlegender) "Staffan Stalledräng" - kämpavisor (västnordiska ballader med ”kämpar”, sagohjältar, mer burlesk stil- våld, folklig, direkt språk) "Holger Dansk och Burman"
Tranströmers poetiska stil beskrivs ofta som vardaglig, men med det mystiska ständigt närvarande förmedlat med ett komplicerad slag av naturlyrik. Detta det mystiska i tillvaron framträder främst i och med Tranströmers ”självlysande metaforer” vilka öppnar passager till ”en annan tillvaro”. Vad en annan tillvaro innebär i Tranströmers diktning finns det inget entydigt svar på, men de flesta uttolkare är överens om att där ytterst kan anas en religiös storhet, som till en viss grad kan jämföras med den religiösa vändningen hos författare i hans generation. Denna religiösa storhet träder hos Tranströmer fram genom närmanden i den mänskliga drömmen och den svenska naturen, och det är främst i dessa miljöer som poetens laddade metaforer slår ut i sin fulla styrka Tranströmers skapande är sedan stroken förknippat med stora svårigheter, något han bearbetar i Sorgegondolen och Den stora gåtan
annaabi.ee 
