Han utgav under perioden även flera prosaböcker och etablerade sig som litteraturkritiker. Under 1940-talet sökte sig Lundkvist mot nya uttrycksformer. Den stora diktsamlingen Korsväg (1942) innehåller bland annat en rad personporträtt i diktform av bland andra Stagnelius, Hölderlin och Freud samt Sången om fadern om Artur Lundkvists far. Dikter mellan djur och gud (1944) präglades av krigsårens känslor av tvivel och instängdhet. Senare under 1940-talet utvecklade han påverkad av spanskspråkiga diktare som Federico García Lorca och Pablo Neruda vad han i en essä[6] kallade panisk poesi, ett karakteristiskt flödande och ofta överrumplande bildspråk som kunde rymma det mesta: I diktsamlingarna Skinn över sten (1947), Fotspår i vattnet (1949) och Liv som gräs (1954) blir tonen ljusare och mer utåtriktad med intryck från författarens många resor världen över. Från 1950-talet dominerade prosan Lundkvists författarskap
marjadega) kom ut 1844. "På Roines strand", "Kantele" Topelius räknas också som en förnyare av sagogenren – han skrev , sagor som var särskilt avpassade för och riktade till barn. Hans första samling av Sagor, som han inte egentligen hade menat för barn utan för vuxna. Topelius var intresserad av folksagor, och hans främsta förebild var den danske författaren H.C. Andersen. Topelius första sagor var direkta imitationer av tidigare, men småningom utvecklade Topelius sin egen stil. Den mest kända av hans historisk romancyckel, Fältskärns berättelser, påbörjades redan år 1851 som en följetong i Helsingfors Tidningar. Topelius visade tydligt i sin bok hur kristen fromhet vann över de andra irrlärorna, såsom denna alkemistiska spådom. Barnlitteratur (sagor, skådespel, dikter m.m.) Läsning för barn muntlighet, humor. "Naturens hemlighet" barnens känsla får auktoritet. Gråskägg står för
annaabi.ee 
