på alla konstnärliga områden. Till arbetarförfattarna räknas Vilhelm Moberg (1898-1973), Eyvind Johnson (1900-1976), Ivar Lo-Johansson (1901-1990), Jan Fridegård (1897-1968) och Moa Martinsson (1890- 13 1964). Gemensamt för alla dessa är att de skildrade småfolket i samhället, antingen småfolket var statare, bönder eller arbetare. Hjalmar Gullberg (1898-1961) skrev lyrik. De centrala motiven i hans diktning är tro och tvivel, främlingsskap och sökande efter identitet. Artur Lundkvist (1906-1991) tillhör en av nydanarna i svensk poesi. Han är kanske mest berömd för att ha introducerat och översatt en mängd utländska diktare i Sverige. Gunnar Ekelöf (1907-1968) gav 1932 ut diktsamlingen Sent på jorden som brukar kallas för den första svenska surrealistiska lyriken. Ekelöf blev aldrig en folkkär poet, men med sitt
författades under sorgearbetet efter hennes andra makes död. 1744-1750 gav hon ut fyra volymer som hon kallade Qwinligit Tankespel. Hon följde på ett engagerat sätt sin samtids debatter och många av hennes verk har karaktären av debattinlägg i politiska, filosofiska och religiösa frågor, samt i frågor om kvinnans fri- och rättigheter. I ”Skalde-Bref til Criton, om hvad som mera bidrager til Menniskians nöje och frid, antingen Kunskap eller okunnoghet?” uttrycker hon tvivel på nationalismen. Individuell lycka står i centrum och upplysningen anses vara som en läkemedel. Av hennes verk kan särskilt ”Fruentimrets försvar, emot J. J. Rousseau medborgare i Genève” (lärodikt) framhållas, i vilken Nordenflycht efter ett långt och indignerat förord försvarar det kvinnliga könet i vilket Rousseau klandrar kvinnan för teaterns fall. I Fruentimbers Plikt at upöfwa deras Wett, angriper hon kvinnoförtrycket och hävdar kvinnans rätt till boklig bildning