från 1800-talets slut, ofta använt för att beskriva den finkänsliga nyromantik som inom konst och litteratur behandlade sekelslutsångest, dekadens, allmän trötthet, nervositet och livsleda. Mentaliteten förknippas vanligtvis också med symbolismen. I Sverige kan författare som Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Emil Kléen, Mathilda Malling, Ola Hansson, Sigurd Agrell och den unge Sven Lidman nämnas. Dekadens Dekadenter syftar på ett antal konstnärer, poeter och andra författare under det sena 1800- talet, i brytningen mellan romantiken och modernismen. Dekadenterna odlade ett jagfokus för att tränga ned i det undermedvetna själslivets djup, de sökte fenomenens mystik, livets nattsida. Termen har utvidgats till att nästan vara synonym med fin de siècle. Detta är tänkt som en korfattad översikt över författare och strömningar i Sverige under tiden 1910 till 1990
skrivsätt, sin flödande känsla och sina stora vyer, vilket inte bara gör den till Thorilds yppersta arbete i stilistiskt avseende, utan även för den stora egenkärlek och den föraktfulla behandling av Kellgren. 1. Att veta vad man dömmer 2. Ta varje sak för vad det är 3. Glöm egna estetiska värderingar 4. Sök inte fel. Bengt Lidner var en svensk skald, hans minne lever kvar inte minst genom uttrycket Lidnersk knäpp, som syftar på en plötslig höjning av en persons intellektuella förmåga, som Lidner sade sig ha gått igenom under sin skolgång, efter att det bokstavligen ska ha knäppt till i hans huvud. Sentimentalismens rätt. Katastrofens, olyckans motiv, medlidande. Jaget står mitt i skeendet, upplever katastrofen. Verformen är regebunden tills katastrofen bryter ut. "Grefvinnan Spastaras död" [hos Hägg "Spastaras död"], "Yttersta domen" Järnåren