och tron är eviga. Hamnar du i Himlen/Helvete? (Detta buskapet var inte så tydlig hos Wivallius och Stiernhielm+ Döden är en konkret gestalt) Stilmedel: stark, tydlig markering hyperboler, antiteser, kontraster, extremer anaforer, parallellismer (meningarna likadant uppbyggd) vardaglig /brulesk (tematik & språk) parentetiska inskott (viktig blandas med oviktig) Haquin Spegel (1645 – 1714) var en svensk ärkebiskop, psalmförfattare och diktare. Skrev mer andliga visor, förnyade kristna diktningen- ny subjektivitet, den individuella gudsupplevelsen. Versepos "Guds Werk och Hwila" behandlande skapelsehistorien och var tänkt som ett slags religiös-didaktiskt universalepos. Stor stilvariation. Sent 1600-tal, tidigt 1700-tal Gunno Dahlstierna (Eurelius) (1661 – 1709) var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702
ofta tydligt kvinnliga drag, även om poeten också tar roller som profeten, jägaren, prinsen, krigaren. Södergran var den första finlandssvenska poet som tydligt talade utifrån ett kvinnligt medvetande, hennes språk, bilder och stil har starkt kvinnlig prägel och detta har gjort henne till en viktig förebild för många senare kvinnliga lyriker. Hennes självkänsla gentemot männen är stark – Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen. (ur dikten "Violetta skymningar") – men sätts naturligtvis inte in i ett samhällsfilosofiskt genusperspektiv; något sådant existerade knappast vid den tiden, särskilt inte frikopplat från kärnfamiljen. Både som poet och människa visade hon ofta ett lekfullt förhållningssätt till människors sätt att vara.[3] Vid andra tidpunkter kunde hon visa kompromisslöst allvar, eller maktlystnad.