Karikatyr av OA (cirka 1900) som visar några av Strindbergs positioner i dåtidens samhällsdebatt. Med sitt genombrott Röda rummet kritiserade och förlöjligade han samhällets etablerade institutioner, med Utopier i verkligheten förespråkade han en anarkism som varken tilltalade socialister eller konservativa och 1910 utlöste han med en debattartikel den så kallade Strindbergsfejden - en hetsig kulturdebatt som varade i ett par år i skuggan av unionsupplösningen, storstrejken och den framväxande socialdemokratin. Hans främsta mål var nittiotalisterna, då främst Verner von Heidenstam, Oscar Levertin och Ellen Key och förhärligandet av bland andra Karl XII, men även den svenska militären, monarkin, Sven Hedin och Svenska Akademien angreps i artiklar. Kvinnofrågan ”Kvinnans rättigheter”, programförklaring tryckt i förordet till Giftas, 1884, framträder
en riktig alkis behöver vatten bara när det brinner. Hon skrev också idyller, men vände sig mot den urvattnade form - "Et sätt at göra Herdaqväden" (Som vi redan har sett t.ex. hos Hiärne, Odel, Nordenflycht och Creutz var den pastorala miljön, herdemiljön, mycket ofta förekommande i 1600- och 1700-talslitteraturen. Lenngrens dikt tar avstånd från detta val av miljö. Skildrar herdemiljön mycket enkelt, realistiskt. Lägger läsaren i scenen- Placera vid en å, i skuggan under träden, Imperativ! Se det är en idyll < är som en vän som öppnar läsarens ögon och visar hur det verkligen är. Lätt elakt i slutet – så sann (ehtne) och menlös (kahjutu) att den bräker. Hela idyllen är som en får ) Till hennes mest kända dikter hör "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon:" (1794) Dikten är svårtolkad och har lästs såväl som satirisk rolldikt som allvarligt menad som en blandning av de båda
annaabi.ee 
