stroferna kallas Frihetsvisan. Engelbrektsvisan hyllar Engelbrekt som Guds redskap och behandlar dennes frihetskamp mot Erik av Pommerns fogdar. Mordet på Engelbrekt skildras åskådligt. Hyllar de som kämpade mot danskar. Frihet= ära, frihet är viktigare än materiell välfärd. Jöns Budde- Han översatte till svenska och återberättade helgonlegender såsom Viridarium celeste sancte Birgitte och Själens kloster. Efter Jöns Budde finns hans egenhändigt skrivna volym, Jöns Buddes bok, innehållande översättningar av Lucidarius, Sankt Bernhards betraktelser... Budde översatte några av Gamla testamentets böcker till svenska: Ruts, Judits och Esters bok, samt Mackabéerböckerna. De svenskspråkiga ”medeltida balladerna” nedtecknades från 1500-talet och framåt. De hade dessförinnan traderats i muntlig form, oklart under hur lång tid. Det äldsta belägget för
Hur det kan kännas att stå utanför, att vara en utomstående vid sidan av livet, kan man läsa i dikten En ghasel som han skrev under sin vistelse i Suttestad. I den skrev han bland annat: Många känner till att Fröding skrev en del dikter på en blandning av olika värmländska dialekter, men faktum är att denna poesi nästan bara finns i två tunna diktsamlingar, som författaren inte ens räknade med i sin utgivning. De dikter som är mest kända och lästa är alla skrivna på rikssvenska, om än med ett och annat värmländskt uttryck. Fröding beskriver ofta den vackra värmländska naturen i sina dikter, en miljö han kände väl från sin uppväxt. Ett genomgående drag i Frödings diktning är sympatin för de svaga och utstötta, dikter som "Si drömmaren kommer där" och "Världens gång" är exempel på denna tendens. Genom hela sitt författarskap fortsatte han att utvecklas och upphörde aldrig att experimentera med språket