1908 – Valda sidor (även utdrag ur romaner); 1913 – Den talangfulla draken; 1929 – Resan till Rom 10 Pjäser 1906 – Gertrud; 1912 – Aftonstjärnan; 1922 – Ödestimmen Otto Vilhelm Ekelund född 14 oktober 1880 i Stehag, Skåne, död 3 september 1949 i Saltsjöbaden, var en svensk poet, författare och aforistiker. Ekelund debuterade i den lundensiska studentkalendern I skilda färger år 1900. Ett par månader senare samma år utkom han med sin egna första diktsamling, Vårbris. De följande åren fram till 1909 utkom han med flera diktsamlingar innan han lämnade poesin för gott och med essäsamlingen Antikt ideal positionerade sig som en betydande essä- och aforismförfattare. Ekelund var poetiskt inspirerad av Ola Hansson som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. Ekelund tillhörde, precis
andra, till exempel journalistik och läroböcker. Han är den första stora prosaförfattare. Hade kärlek för landsbygden: Rousseau, hernhutismens känsloreligion, swedborgianism, götisk kristendom. En stor del av hans skönlitterära produktion samlades inom ramberättelsen Törnrosens bok. Utgångspunkten för Almqvists spekulation och diktning var romantiken, och dess poesi hade utövat starkt inflytande på honom. Men han hade hämtat bildningselement från de mest skilda håll och undgick därigenom faran att allt för nära sluta sig till en bestämd skola. Tidigt försökte Almqvist att göra sin dikt till ett troget uttryck för sitt eget själsliv, oberoende av vittra maner, och hans självständighet i konstnärligt avseende är därför också synnerligen stor. Ingen svensk skald har så utförligt och upplysande som Almqvist redogjort för sin konstuppfattning och sitt sätt att dikta. De mera mystiska och romantiska av hans