avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet 1987. Moa Martinson hade börjat skriva redan i 12-årsåldern. Hon var också mycket politiskt intresserad och 1922 fick hon sin första insändare publicerad i tidningen Arbetaren under signaturen H.J. (Helga Johansson). Med hjälp av Elin Wägner kunde Martinson börja på en kurs i maskinskrivning och skrev sin första bok, Kvinnor och äppelträd. Hennes debut väckte stor uppmärksamhet med sitt realistiska språk och sin sexuella frispråkighet. Den handlar om Sallys och Ellens fattiga uppväxt i Norrköpings arbetarkvarter, berättat ur kvinnligt perspektiv. Uppföljaren Sallys söner handlar om statarnas historia. Martinsons mest kända verk är den självbiografiska trilogin om Mia: Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. Romansviten bygger delvis på följetongen Pigmamma hon skrev 1928-29 för tidskriften Brand. I böckerna berättar hon osentimentalt om händelser i Norrköping runt sekelskiftet
översättningen av William Shakespeares samlade dramer. Hamlet är en viktig text i svenskspråkig 1800-talslitteratur. Givetvis är det fråga om en översättning av William Shakespeares drama från sekelskiftet 1600. Hagberg är som översättare ihågkommen för att han behärskade Shakespeares blankvers nästan perfekt och att han även försökte återge även de sidor hos Shakespeare, som andra översättare hade undvikit - grovt språk och sexuella anspelningar etc. Som mål för sina översättningar hade Hagberg att integrera Shakespeares skådespel i den svenska litteraturen, och faktum är att många av Hagbergs formuleringar ur Shakespeareöversättningarna har blivit till s. k. "bevingade ord", som används i vardagsspråket, som ofta citeras eller används som talesätt i svenskan. I varje versrad skall det normalt finnas 10 eller 11 stavelser. Hagberg behärskade versmåttet väl, men ibland uppstår det problem även för honom