Ekelund debuterade i den lundensiska studentkalendern I skilda färger år 1900. Ett par månader senare samma år utkom han med sin egna första diktsamling, Vårbris. De följande åren fram till 1909 utkom han med flera diktsamlingar innan han lämnade poesin för gott och med essäsamlingen Antikt ideal positionerade sig som en betydande essä- och aforismförfattare. Ekelund var poetiskt inspirerad av Ola Hansson som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. Ekelund tillhörde, precis som Ola Hansson, en symbolistisk riktning inom lyriken. I Swedenborgs anda lät han själstillstånd och attityder speglas av växter. Detta gällde främst hans hemtrakter i Skåne, Ringsjöbygden, ur vilken han hämtade mycket inspiration. I städerna fängslades Ekelund däremot av det ideellt mänskliga som han där uppfattade i kontrast till socialt elände.
Lasse Lucidor satt en tid i fängelse för en bröllopsdikt (brudparet tyckte inte om den, ingen beställde den), "Gilliare Kwaal" (friarens kval) (barocka drag: hyperbol, överdrifter, franska ord, smyckad, irrelevanta argument, starka kontraster), symbolvärdet i att en diktare sätts i fängelse för vad han skrivit är stort och delvis baserat på denna händelse har eftervärlden kommit att uppfatta honom som en tidig representant för den frie poeten, som skriver efter sitt hjärta istället för på beställning. Lucidors mest kända visa „Skulle jag sörja då vore jag tokot”- positiv syn på livet, läsaren som en elev, intimt tilltal. Tillfällesdiktning- för olika högtidliga evenemang- mycket produktiv genre. Skrevs nu på svenska (1670+) . Regler och decorum (det som passar sig) måste används vid olika tillfälle och publik: begravning/bröllop, ädel/enkel människa, ung/gammal osv. De lästes upp under
annaabi.ee 
