Samal aastal, kahekümneselt, kirjutas Wagner oma esimese täieliku ooperi "Die Feen" (Haldjad). See ooper, mis selgelt matkis Carl Maria von Weberi stiili, lavastati alles pool sajandit hiljem kui see esilinastus Münhenis pärast helilooja surma aastal 1883. Mõned aastad töötas Wagner muusikajuhina Magdeburgi ooperiteatris, mil ta kirjutas oma teise ooperi "Das Liedesverbot", mis esietendus Magdeburgis aastal 1836. Wilhelmine Minna Planer 24. novembril 1836. aastal abiellus Wagner näitlejanna Wilhelmine Minna Planeriga. 1837. aasta juunis kolisid nad Riiga ning jilejm Venemaa Keriserriiki, kus Wagnerist sai muusika direktor kohalikule ooperile. Mõned nädalad hiljem jooksis Minna ära kohaliku armeeohvitseriga, kes hiljem ta hülgas. Wagner võttis ta pärast tagasi, kuid see oli vaid esimene põrutus abielule, mis ca kolmkümmend aastat hilejm lõppeb kurvastuses. 1839
om dem så de passade hans syfte. 1790 kom äntligen Fredmans epistlar ut, med förord av den då omvände Kellgren, med en av visorna. Verket består av 82 visor, som skildrar livet i Stockholm på 1760- och 1770-talen. Det är uppkallat efter Jean Fredman, en försupen urmakare, ”utan ur, verkstad och förlag”. Det andra ordet i titeln, epistel betyder brev och Bellmans tanke var, att Fredmans epistlar skulle bli en parodi på aposteln Paulus brev i Bibelns Nya Testamente. Dessa planer genomdrevs endast delvis i verket; istället kom det att innehålla allt från burleska skildringar av supgillen till finstämd naturlyrik, via betraktelser över födslar, sjukdom, dödsfall och begravningar. N:o 1: "Gutår båd natt och dag"- I denna text skämtar Bellman med det ålderdomliga språket i den gällande svenska bibelöversättningen (i princip fortfarande Gustav Vasas bibel från 1541); N:o 9: "Käraste bröder, systrar och vänner"- Musiken, alkoholen och
annaabi.ee 
