tidskrift Iduna. Verket är inspirerat av Fritjof den djärves saga som är en isländsk så kallad fornaldarsaga. 24 sånger. Fornnordisk stoff (dansk förebild). Många olika versmått: hexam, blankvers, trimeter, blandad vers. F och Ingeborgs kärlek. Nya drag: huvudpersoners karaktärsdrag bestämmer handlingen. Typisk romantisk: bryter mot normer, individualistisk, många intriger, försoningstanke "Mjeltsjukan" pessimism, depression, melankoli, svartsyn, personligt dikt. Betraktas ibland som en självbiografisk, naken, psykologisk dikt, ibland som ett retoriskt paradnummer "Sång den 5 April 1836" tillfällesdikt, reflextionspoesi, gustaviansimen (SENT) skildrar Gustav III:s tid, Viimane salm - konstateerib, et kõik kaunis kunst on tegelikult tulnud kuskilt mujalt, Rootsi on laenanud ja ok siis lõpuks on midagi ilusat tulnud. Erik Johan Stagnelius (1793 -1823) var en betydande svensk poet och författare under romantiken
Ekelund tillhörde, precis som Ola Hansson, en symbolistisk riktning inom lyriken. I Swedenborgs anda lät han själstillstånd och attityder speglas av växter. Detta gällde främst hans hemtrakter i Skåne, Ringsjöbygden, ur vilken han hämtade mycket inspiration. I städerna fängslades Ekelund däremot av det ideellt mänskliga som han där uppfattade i kontrast till socialt elände. Upplevelsen av stadsliv förde Ekelund i riktning mot det personligt tragiska och målet i hans litterära produktion blev att gestalta "det mänskliga". Ekelunds första diktsamling, Vårbris, är skriven i bunden vers. Syner präglas dock av formell förnyelse. Rent allmänt brukar man säga att hans poesi kännetecknas av ett "förtätat" språk. De första essä- och aforismsamlingarna Antikt ideal (1909), Böcker och vandringar (1910) och Båge och lyra (1912) beredde vägen för Ekelunds polemiska och musikaliska poesi samt
annaabi.ee 
