språk. För att nu pröva egenskapen ’betydelseskiljande’ sätter vi upp s.k. MINIMALA PAR, som är fonologiskt identiska utom i ett fonem. Eftersom r[i:]s och r[ɑ:]s betyder olika saker så kan vi fastställa att /i/ och /a/ är olika fonem. I de två följande paren är det bara ett enda särdrag som skiljer orden åt. Detta är skälet till att dragen kallas just ’särdrag’ eller DISTINKTIVA DRAG. Om vi gör samma test med de olika uttalen av /Ø/ märker vi att vi knappast får samma effekt. Uttalar vi r[ø:]se och r[œ:]se får vi ingen uppfattning av att betydelsen ändras, eller att den skulle kunna ändras.4 Sådär kan vi nu forsätta med resten av språkljuden. 19. Varför är [a] och [ɑ] inte två olika fonem i svenskan? De räknas som allofoner. Ena är främre, den andra bakre. Ljudskillnaden är dialektalt, och är därför inte förutsägbar. Minimalt par- vanligvis finns ingen skillnaden mellan far och far. 20. Vilka ljud aspireras i svenskan?
litteraturen, framför allt genom diktsamlingarna fram till och med 1930 års Stark men mörk. 1923 utgav han diktantologin Ungt hav, en samling tidiga översättningar till svenska av bland andra Ezra Pound, Carl Sandburg och Edgar Lee Masters. Han var även en av de drivande krafterna för tidskrifterna Ultra (1922) och Quosego (1928-29), vars betydelse som samlingsplatser för de finlandssvenska modernisterna knappast kan överskattas. Pär Lagerkvist född 23 maj 1891 i Växjö, död 11 juli 1974 på Lidingö,[1] var en svensk författare, poet och dramatiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1940 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Lagerkvist har själv beskrivit sin bakgrund, den tankemässiga utbrytningen i tonåren och den ångest och oro denna skapade i romanen Gäst hos verkligheten (1925). I novellsamlingen
annaabi.ee 
