upptog det bästa av de skrifter, som hört till Auroraförbundets arkiv. Ordet Phosphoros betyder ljusbringaren, morgonstjärnan. Phosphoros var en litterär månadsskrift, som utgavs i Uppsala 1810-1813 av P.D.A. Atterbom och V.F. Palmblad. Denna tidskrift var det första organ, i vilket nyromantikerna i Sverige presenterade sin agenda. 17 Efter "Phosphoros" kallades inom kort den svenska nyromantiken fosforism och dess anhängare fosforister. Phosphoros blev inte omtyckt inom akademiska kretsar, medan dess idéer vann många anhängare på andra håll. I vilket fall som helt uppnådde utgivarna sina mål: att väcka uppseende, att angripa den "franska smaken", hävda en mer ideell världsuppfattning och bidra till den patriotiska humanioran. Poetisk kalender var en årligen utkommande litterär kalender, som utgavs i Uppsala av Atterbom
orda i ett tal som sätter människans eviga skoningslöshet, kyla, längtan och godhet i relation också till kristendomen. I den första delens primitiva medeltida krogmiljö är bödeln främst synonym med ondskan, i den moderna restaurangscenen vänder sig satiren tydligt mot nazismen men bödeln höjer sig till sist över detta förfall. Boken var också en av de skrifter som brändes av de tyska nazisterna 1933; i Der Stürmer kallades Lagerkvist en "judenknecht" (judedräng), något han enligt sonen Ulf tog som en hedersbetygelse. Den väckte starkt gensvar i Sverige. Dess reflektioner över våldet som en del av människans villkor och av religionen ansågs svårbegripliga, och är inte så klart formulerade i boken, men visar idag intressanta paralleller till René Girards teorier om våld, offer och den mänskliga kulturen i La Violence et le sacré (Våldet och det heliga, 1972).