Bland figurerna i hans sånger märks urmakaren Fredman, musikern Movitz, korpral Mollberg och den prostituerade Ulla Winblad, men även gestalter hämtade från den bibliska, grekiska, romerska och fornnordiska mytologin. Berättande dikt/dramatik Bacchi Tempel (1779) avhandlade hans ordenssällskap. Han blandar hötidlig form (alexandrin) med delvis brulesk, karnevalisk innehåll. Rokoko – naturen är alltid befolkad, människor är viktiga, insalv av barock- intresset för döden och förgänglighet Gustavianism/nyklassicism – bra relation med kungen, Han levererade politisk propaganda till stöd för kungen och stod för poetisk och musikalisk underhållning vid hovet; hyllningsdikter till Gustav IIIje Svensk vistradition- enkla visor tas upp och omarbetas: melodierna i hans sånger lånade han liksom andra sångförfattare ofta från melodier som var populära i hans samtid
I trilogin om trälen Holme (Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök), 1940-1949, frångick Fridegård för första gången det självbiografiska temat och skildrade i stället händelser under vikingatiden. Det finns uppenbara paralleller till författarens samtid: klasskampsmotivet exemplifieras med Holmes kamp mot övermakten. Fridegård var en stor verklighetsskildrare men han lockades samtidigt av det övernaturliga. Intresset gjorde avtryck bland annat i romanerna Torntuppen, (1941), Porten kallas trång (1952) och Sommarorgel, (1954); samtliga dessa romaner har tydliga inslag av mystik. I Den gåtfulla vägen (1963) dokumenterar han sitt esoteriska sökande och hur han övertygades om möjligheten till andekontakter vid seanser. I SVT-dokumentären Jan Fridegård - 32 Ordkonstnären (2002) sägs det att Fridegård var spiritist och att han var övertygad om att han