Svarta fanor där han angrep sina vänner, särskilt Gustaf af Geijerstam, och Götiska rummen, en fortsättning på hans stora verklighetsroman Röda rummet, men ännu mera grov. Både motdebattörer, kolleger och vänner utsattes för en skoningslös satir. August Strindbergs dramatik Strindberg skrev sammanlagt över 60 dramer, och det är främst för sin dramatik han uppskattats internationellt. Genombrottspjäsen var Mäster Olof, som var ett historiskt drama, inspirerat av Shakespeare och dennes snabba scenväxlingar. Men Strindberg omdanande också dramatiken genom att låta skådespelarna använda ett naturligt talspråk. Med Fadren och Fröken Julie blev han banbrytande för det naturalistiska dramat. De naturalistiska pjäserna handlade ofta om ett slags psykologiska ställningskrig, som man kallat ”hjärnornas kamp”. Strindberg kallade i ett brev Fröken Julie för "Svenska
skydda vad du äger, panorama över det som vi har. "Hjelten" hållning till Napoleon har ändrats > krigtåg som positiv makt ”Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820” Stora delar av denna dikt är en (nyklassicistiskt färgad) polemik mot ”nya skolan”, dvs. Uppsala- och Stockholmsromantikerna. Polariteten ljus – mörker. "Frithiofs saga” första gången publicerades i bokform 1825; delar av verket hade tidigare publicerats i Götiska Förbundets tidskrift Iduna. Verket är inspirerat av Fritjof den djärves saga som är en isländsk så kallad fornaldarsaga. 24 sånger. Fornnordisk stoff (dansk förebild). Många olika versmått: hexam, blankvers, trimeter, blandad vers. F och Ingeborgs kärlek. Nya drag: huvudpersoners karaktärsdrag bestämmer handlingen. Typisk romantisk: bryter mot normer, individualistisk, många intriger, försoningstanke "Mjeltsjukan" pessimism, depression, melankoli, svartsyn, personligt dikt