Gunno Dahlstierna (Eurelius) (1661 – 1709) var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702. Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad av tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i barockens anda och inspirerad av Rudbecks göticism. Han räknas därigenom som vår förste skald med provinsiell präglad diktning, den förste hembygdsdiktaren. Främst är han dock en politisk diktare som hyllade kung och fosterland (propagandadiktning). Populär blev hans 116 strofer långa folkviseliknande (försöker imitera) balladpastisch "Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar" (ca 1701) dvs allegori om konungen (Karl IX) och tsar Peter av Ryssland som i en allegori visar hur den vackra jungfrun Narva avvisar friaren Peter närgångna inviter eller påträngande propåer och räddas av sin trolovade kung Karl. Omkväden- propagandaelement
Vid sekelskiftet hade denna nationella tanke kommit att genomsyra hela samhället och omfattades av alla grupper. Även Heidenstam omfattade denna överideologi. I sin programskrift Renässans hade han påstått att naturalismen inte passade "det svenska lynnet". Medan hans första diktsamling var påverkad av hans resor utomlands är det i hans andra samling, Dikter, det svenska landskapet som står i centrum. Diktsamlingen inleds med Tiveden där han hyllade den egna hembygden. Heidenstam såg sig själv som en anförare för ett fosterländskt program med mål att påverka kulturlivet i Sverige. Han var med och grundade Sveriges författareförening 1893. Heidenstam var 1899 med och grundade Frisinnade klubben. Föreningen samlade Stockholms liberaler och det var främst medlemmar av föreningen som kom att grunda Liberala samlingspartiet som kom i regeringsställning 1905. Vid denna tid var det främsta