Hans språk var något helt nytt: det var mer talspråkligt, konkret, uttrycksfullt, hade rytm och fart. Pjäsen Mäster Olof, påbörjad 1872, är ett genombrott i svensk dramatik. Strindbergs genombrott kom 1879 med utgivningen av Röda rummet som skildrar hans bohemtid i Stockholm och gjorde Strindberg till en ryktbar författare, med denna roman bryter naturalismen in i Sverige och den är genombrottsverket för åttiotalet. Under de följande åren skrev han det historiska verket Svenska folket i helg och söcken, samt romanen Det nya riket, satiriska skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv, som är ett av hans elakaste verk där han driver med "det officiella Sverige" i olika situationer. Han blev så omdiskuterad och kritiserad att han såg sig nödsakad att lämna Sverige. Under utlandsvistelsen fortsatte Strindberg att skriva och publicera självbiografiska romaner som 1
ballader. Där det finns olika nedteckningar av samma ballad kan man räkna med varianter (ställen i texten där nedteckningarna avviker från varandra). Observera att omkvädet här bara finns utskrivet i första och sista strofen, men att det i det muntliga framförandet har upprepats i varje enskild strof. Baserat på innehållet brukar man räkna med ett antal olika sorters ballader: - riddarvisor (adelsmiljö, höviskt beteende) "Ebbe Skammelsson" - historiska visor (egentligen riddarvisor, men bygger ytterst på en historisk bakgrund) - naturmytiska visor (innehåller naturväsen - älvor, troll, bergakungen, människor som förvandlats till djur etc.) "Herr Olof och älvorna" "Jungfrun i hindhamn" - legendvisor (kristet, katolskt innehåll, bygger på helgonlegender) "Staffan Stalledräng" - kämpavisor (västnordiska ballader med ”kämpar”, sagohjältar, mer burlesk stil- våld, folklig, direkt språk) "Holger Dansk och Burman"
annaabi.ee 
