Atis börjar komma underfund med sina känslor, men han upprepar för sig själv att Camilla tillhör Diana och ingen annan. Camilla förundras och är skrämd över att hon kan känna kärlek, när hennes plikt är att tjäna en gudinna. Tredje sången Camilla ser hur jägare jagar en hind som sedan dör vid hennes fötter. Camilla lägger omedelbart skulden för detta på Atis; hon skäller ut honom och kallar honom "barbar". Atis blir förtvivlad och försöker ta sitt liv, men Astrild griper in och räddar honom. Så småningom inser Camilla att hon har anklagat Atis utan skäl och ångrar sig. Hon känner åter "Fröjas lågor"men är rädd för "Dianas hämnd" för att hon svikit gudinnan genom att bli förälskad i en människa. Atis söker upp Camilla, och ber om att få möta henne senare, men Camilla kastas fram och tillbaka mellan plikten och kärleken innan hon bestämmer sig för att trots allt möta Atis.
uttryck. 1966 utkom självbiografin Självporträtt av en drömmare med öppna ögon som med sina porträtt av generationskollegorna också framstår som ett stycke svensk litteraturhistoria. Självbiografiskt material ingår även i de skönlitterära prosaböckerna Ur en befolkad ensamhet (1958) och Mörkskogen (1967). Artur Lundkvist var en ständigt genreöverskridande diktare där poesi, prosa och prosalyrik ständigt griper in i varandra. Som poet är Lundkvist ofta episk och lugnt berättande medan han prosa ofta är rastlöst episodisk där handlingen i hans få romaner ofta upplöser sig i fristående prosalyriska avsnitt. Den förtätade novellen passade Lundkvist bättre men också denna form visade sig var för snäv för att tillfredsställa hans uttrycksbehov. Han sökte efter en ny sorts prosaform som förenar poesi, reseskildring, novellistiskt berättande och essäistiska analyser