Skapelsen eller Inbildningens Verld" (Hilma, det älskade gestalt, står i centrum) och "Til Rosalie" (Utvecklad metafor - bildspråket om blommor, fjärilar och nässla, jaget kommer in och begär sex), satirer, till exempel Dumboms lefverne (1791), där Salig Dumbom är 12 huvudperson. Dumbom tros syfta på Per Enbom som klarar av trots sin dumhet. Kellgren skrev också Företal till Fredmans Epistlar, trots den tidigare aversion mot denne som han givit uttryck åt i dikten Mina löjen (1777). Kellgren tematiserar dock i båda fallen den grekiske diktaren Anakreon, som Bellman överhuvudtaget ofta jämfördes med ("Den svenske Anakreon" är en benämning på Bellman."). I allegorisk dikt Ljusets fiender argumenterar Kellgren för ett fasthållande av upplysningsidéerna, trots att ”ell’n är lös på Söder”, det vill säga att människor i och med franska revolutionen börjat missbruka dessa. Han slöt sig i
Boken kom att bli den första delen i en trilogi. 1999 släppte han också sin första bok på sju år, uppföljaren till Saknaden, romanen Friheten. Kristina Lugn Verksam 1972- född 1948, är en svensk poet och dramatiker. Hon är ledamot av Svenska Akademien sedan 5 oktober 2006 Hennes poesi är delvis inspirerad av Sonja Åkessons och är en sorts rollpoesi med skenbara bekännelser och bisarr galghumor. Hon har givit ut åtta diktsamlingar sedan debuten 1972 med Om jag inte. Senare började hon också skriva dramatik. Bland pjäserna kan nämnas Tant Blomma, Idlaflickorna, Titta en älg! och Kvinnorna vid Svansjön. Centrala teman i både hennes poesi och dramatik är döden, ensamheten, rädslan för medelåldern, och en kvävande, men alltid eftersträvad normalitet. Allting är förmedlat med bitande ironi och drastiska formuleringar som får oss att se det svenska språket utifrån. Jan Guillou
annaabi.ee 
