Minu loom. Ma olen seitsmenda klassi õpilane. Ma olen 12-aastane. Koolis ma armastan väga bioloogiat. Ma tahtsin alati endale sõpra-looma. Mu emal ja isal on allergia kasside ja koerte vastu. Sellepärast meil ei ole ei kassi ega koera. See eest on meil rott. Ma armastan oma rotti ülekõige. Minu roti nimi on Lariska. On olemas vene multifilm krokodill Genast ja Potsatajast. Multikas on vanamutt Zapoljak ja tal on rott Lariska. Sellepärast ma panin oma rotile nimeks Lariska. Lariska on valgekene ja väga tark. Algul rott ei meeldinud emale. Emale ei meeldinud ta pikk saba, kuid nüüd ema väga armastab Lariskat. Loomale on ilmtingimata vaja kohta, kus elada, söök ja jook. Lariska elab puuris. Tal on väga suur puur, kahekordne. Ta võib seal mängida ja joosta. Puuris on sööginõu ja alati olemas vesi. Ma korista puuri ise
Auroraförbundet var Palmblad den drivande kraften. Palmblad bidrog också själv som skribent till Phosphoros med såväl recensioner och översättningar som lyrik. Han ägde en akademisk tryckeri. Bland hans litteraturteoretiska texter kan nämnas Öfver romanen (Dialog) där han siade att romanen ska ta ledande roll i framtiden. Fredrik Cederborgh Gamla skolan, tidig realism, liberalism. Debuten kom med samhällskritisk roman Uno von Thrazenberg, berättelse af friherre Dolk, som genast gjorde honom till en berömd författare Clas Livijn (Vitterhetens Vänner) var en av de tidiga banbrytarna inom svensk romantik och är mest känd för sin roman Spader Dame. Den handlar om en student som inte kan få kvinnan han älskar och ondgör sig över, bland annat, det svenska rättsväsendet. Boken har formen av en brevroman. Stämningen, humorn och den lyriska prosan är mer framträdande än romanens handling.
testamente (1910). I och med detta verk introducerades också vad som kallas hans Bergslagsromaner, till vilka också Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912) samt Loewenhistorier (1913) hör. Gemensamt för dessa verk är främst den miljö där de utspelar sig, Bergmans hemtrakter i Bergslagen och där handlingen ofta är förlagd till den fiktiva staden Wadköping. Också det stora genombrottsverket Markurells i Wadköping från 1919 räknas till denna grupp romaner. Verket blev genast mycket populärt och dramatiserades snart. Genomgående kan sägas att samtliga Bergmans verk kännetecknas av ett brokigt persongalleri och ett långt drivet fantasteri. Stilen är alltid medryckande, ibland burlesk och ironisk, men konsekvent genomsyrad av mänsklig medkänsla. Han räknas som en av Sveriges stora epiker. Privat var Bergman mycket instabil. Han hade under större delen av sitt vuxna liv stora
annaabi.ee 
