vetenskapliga (filosofiska och kulturhistoriska) och politiska. En stor del av hans produktion kan betecknas som efterromantisk. Rydberg var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet, mellan Almqvist och Strindberg. Några av hans mest berömda verk är romanen Singoalla och dikten Tomten (samband mellan reflektionerna och diktens cirkelkomposition). "Hvadan och hvarthän?"övergången/övergångarna mellan natur- och vardagsscenerier och filosofisk, metafysisk reflektion- kui inimesel (lapsel) on kindlustunne, pole oluline kust ta tuleb ja kuhu ta läheb. Använde klassicistik form, var radikal liberal. Idéromanen Den siste Athenaren var också en följetongroman (utveckling). Detta verket gjorde att följetonger fick intellektuell idéinnehåll. Historisk roman Vapensmeden- det 27 oskuldsfulla barnet. "Gläns över sjö och strand" ("Betlehems stjärna")- utopi av bondesamhället
gestalt i den så kallade beredskapspoesin, och gjorde samtidigt mycket för att sprida lyrik och teater via radion. Gullberg var en drivande kraft bakom radioprogrammet Dagens dikt även om han inte startat programserien och valde ofta själv vad som skulle läsas upp. Gullbergs förankring i traditionell metrik och ovilja mot mera formella experiment drev honom under de sista krigsåren in i en estetisk och filosofisk återvändsgränd: med den mera radikalt desillusionerade och experimentella 1940-talistgenerationen försvann skalderna i gammal stil, samtidigt som religiös diktning blev mer problematisk än tidigare. Gullberg föll för delar av de nya modernistiska idealen: i Dödsmask och lustgård (1952) är de metafysiska anspråken nedskruvade, den kristne guden detroniserad och många av de ironiska vitsarna borta, formen har gått från bunden till fri vers, men tonen i dikter som Dödsmask och Åt