vorticism, dadaism, surrealism, lettrism, konkretism och absurdism. De modernistiska romanerna upplevdes ofta som chockerande. Förmodernismen Mot slutet av 1800-talet blev det allt vanligare att författare drog sig till samhällets marginalgrupper och levde ett bohemiskt liv. De började i grupper, som var avskilda från samhället i övrigt, diskuterade hur litteratur skulle skrivas. Olika litterära rörelser som namngivit sig själv och utvecklat estetiska ideologier (till exempel naturalism och symbolism blev allt vanligare). Ofta kunde författare göra tvära kast mellan olika skolbildningar. Exempel är Zolas, Ibsens och Strindbergs växling från naturalism till symbolism. Kring 1800-talets mitt hade realisterna identifierat sig med den liberala borgarklassen. Denna samhällsklass hade vid sekelskiftet fått igenom många av sina krav med samhällsförändringar och börjat uppfattas som alltmer samhällsbevarande
brist (Mina Löjen) Versen är fri, ingen regelbundenhet. "En critik öfver critiker” (1791) väckte ett betydligt uppseende, inte endast genom sitt lysande, fastän deklamatoriska skrivsätt, sin flödande känsla och sina stora vyer, vilket inte bara gör den till Thorilds yppersta arbete i stilistiskt avseende, utan även för den stora egenkärlek och den föraktfulla behandling av Kellgren. 1. Att veta vad man dömmer 2. Ta varje sak för vad det är 3. Glöm egna estetiska värderingar 4. Sök inte fel. Bengt Lidner var en svensk skald, hans minne lever kvar inte minst genom uttrycket Lidnersk knäpp, som syftar på en plötslig höjning av en persons intellektuella förmåga, som Lidner sade sig ha gått igenom under sin skolgång, efter att det bokstavligen ska ha knäppt till i hans huvud. Sentimentalismens rätt. Katastrofens, olyckans motiv, medlidande. Jaget står mitt i skeendet, upplever katastrofen. Verformen är regebunden tills katastrofen bryter ut.
annaabi.ee 
