Daniel Hjort från 1862. Dramat framställer Åbo slotts belägring och intagande av hertig Karl 1597 och poängterar särskilt förräderiet bland besättningen, vilket Wecksell psykologiskt förklarar och motiverar i Daniel Hjorts person. Skildringen av Hjort är helt ohistorisk, men är starkt påverkad av de demokratiska strävanden som pågick i Wecksells samtid. Daniel Hjort har kallats den svenska dramatikens främsta verk före August Strindberg. Göteborgsliberalismen Viktor Rydberg (1828-1895) etablerade sig som författare på 1850-talet och är en av de få svenskspråkiga författarna ur denna generation som har fått en plats i litteraturhistorien. Han var verksam i flera olika genrer, såväl skönlitterära (lyriska, episka och dramatiska) som vetenskapliga (filosofiska och kulturhistoriska) och politiska. En stor del av hans produktion kan betecknas som efterromantisk
Genombrottspjäsen var Mäster Olof, som var ett historiskt drama, inspirerat av Shakespeare och dennes snabba scenväxlingar. Men Strindberg omdanande också dramatiken genom att låta skådespelarna använda ett naturligt talspråk. Med Fadren och Fröken Julie blev han banbrytande för det naturalistiska dramat. De naturalistiska pjäserna handlade ofta om ett slags psykologiska ställningskrig, som man kallat ”hjärnornas kamp”. Strindberg kallade i ett brev Fröken Julie för "Svenska Dramatikens första naturalistiska sorgespel", och i förordet till pjäsen drar han upp principerna för just det naturalistiska dramat. Även här kan man dock se hur hjärnornas kamp ofta innefattar ett nietzscheanskt fattat "krig mellan könen". Att hjärnornas kamp inte är bunden till kampen mellan man och kvinna visar de två pjäser som Strindberg författade efter Fordringsägare: Den starkare och Paria. Båda är i det format som kort tidigare lanserats av
annaabi.ee 
