tolleaegne vähene raamistatus ja reeglistatus ei andnud pidepunkte, mille toel eelnevalt kirjutatut mäletada. Sellegipoolest on üle mõistuse veider näha taolist anarhiat sõnakasutuses. Loomulikult on vanemate tekstide puhul silmatorkav ka võõrsõnade kirjapilt, nagu ka veel 20. sajandi alguse tekstides, ilmnevad needki ebakindlal ja eesti keele kõlale ja (praegusele) grammatikale mitte vastavas vormis, nt olivipuud, advokat, prohvessor, politika (aga kõne all olevas teoses ka: "poliitika"). Siinkirjutaja üks lemmikuid on kirjapilt: sõnad mul, sul, tal on vanas kirjakeeles mull, sull, tall. Huvitav, millal võetigi vastu keeleseadus, mis kirjakeeles talle ja tema, mulli ja minu, eristas. Võrreldes tänapäevasega on 19. sajandi tekst siiram, ausam, puhtam, naiivsem ja lapselikum. Enamus praegusaegseid eestlasi kõneleb kirjakeelt (ja samas - interneti kasutusest tulenevalt on jällegi märgatav
samt försök att bryta med handlingar och tankemönster förknippade med denna och anamma 29 ett ursprungligt vara. I Sverige förknippas Fem unga med denna strömning i början av 1930- talet. Man har djuriska drifter, Kärlek av trä, Fjäril, Snigeln, man måste leva i samklang med naturen Piraten egentligen Nils Fritiof Adam Nilsson, född 4 december 1895, död 31 januari 1972, var en svensk advokat och författare. Nilsson är något av den svenska skrönans mästare och är bland annat känd för sin debutroman Bombi Bitt och jag (1932). Han erhöll De Nios stora pris 1949 och Gustaf Fröding-stipendiet 1957. Efter debuten 1932 med Bombi Bitt och jag, som blev en stor succé, och 1933 med Bock i Örtagård, som befäste hans rykte, gick Piraten in för att bli författare på heltid. Från början av 1950-talet blev den litterära produktionen sparsammare och det mesta som trycktes var
annaabi.ee 
