Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-
avslöjades som en drift med 40-talslyriken.
Fyrtiotalismens litteratur innebar modernismens genombrott i svensk litteratur. Litteraturen
var ofta experimentell och hade sin inriktning mot existentiella frågeställningar, mot det
universella och allmängiltiga, och ett avståndstagande från det subjektiva och privata. Ett
centralt verk är Erik Lindegrens mannen utan väg (1942, ny utgåva 1945) som på ett
nyskapande, surrealistiskt färgat språk gav uttryck åt samtidskänslan av vanmakt och
desillusion. Tidens andre store lyriker Karl Vennberg stod för ett mer lågmält tonfall, präglat
av skepsis och ironi i verk som Halmfackla (1944) och Tideräkning (1945). Med Skriket och
tystnaden (1946) kom även Werner Aspenström att räknas till de centrala fyrtiotalistiska
diktarna.
Inom prosan var Stig Dagerman och Lars Ahlin de mest framträdande. Med verk som Ormen
(1945) och De dömdas ö (1946) och sitt tragiska levnadsöde anses Stig Dagerman på många
annaabi.ee 
