Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-
(1958) och Mörkskogen (1967).
Artur Lundkvist var en ständigt genreöverskridande diktare där poesi, prosa och prosalyrik
ständigt griper in i varandra. Som poet är Lundkvist ofta episk och lugnt berättande medan
han prosa ofta är rastlöst episodisk där handlingen i hans få romaner ofta upplöser sig i
fristående prosalyriska avsnitt. Den förtätade novellen passade Lundkvist bättre men också
denna form visade sig var för snäv för att tillfredsställa hans uttrycksbehov. Han sökte efter en
ny sorts prosaform som förenar poesi, reseskildring, novellistiskt berättande och essäistiska
analyser. Detta prosaideal förverkligades första gången i Malinga (1952) och fortsatte i en
lång rad prosalyriska böcker på 1960- och 1970-talen.
Med böcker som Lustgårdens demoni (1973), Sett i det strömmande vattnet (1978) och
Skrivet mot kvällen (1980) revolterade Lundkvist på ett nyskapande sätt mot vad han kallade
"genrernas tyranni"