Rootsi keel: foneetika ja fonoloogia
k. MINIMALA PAR, som är
fonologiskt identiska utom i ett fonem. Eftersom r[i:]s och r[ɑ:]s betyder olika saker så kan vi fastställa att
/i/ och /a/ är olika fonem. I de två följande paren är det bara ett enda särdrag som skiljer orden åt. Detta är
skälet till att dragen kallas just ’särdrag’ eller DISTINKTIVA DRAG. Om vi gör samma test med de olika
uttalen av /Ø/ märker vi att vi knappast får samma effekt. Uttalar vi r[ø:]se och r[œ:]se får vi ingen
uppfattning av att betydelsen ändras, eller att den skulle kunna ändras.4 Sådär kan vi nu forsätta med resten
av språkljuden.
19. Varför är [a] och [ɑ] inte två olika fonem i svenskan?
De räknas som allofoner. Ena är främre, den andra bakre. Ljudskillnaden är dialektalt, och är därför inte
förutsägbar. Minimalt par- vanligvis finns ingen skillnaden mellan far och far.
20. Vilka ljud aspireras i svenskan?