"utbrytningen" - 1 õppematerjal

Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-

Han var även en av de drivande krafterna för tidskrifterna Ultra (1922) och Quosego (1928-29), vars betydelse som samlingsplatser för de finlandssvenska modernisterna knappast kan överskattas. Pär Lagerkvist född 23 maj 1891 i Växjö, död 11 juli 1974 på Lidingö,[1] var en svensk författare, poet och dramatiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1940 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Lagerkvist har själv beskrivit sin bakgrund, den tankemässiga utbrytningen i tonåren och den ångest och oro denna skapade i romanen Gäst hos verkligheten (1925). I novellsamlingen Onda sagor (1924) ingår novellen Far och jag, som även den har tydliga självbiografiska inslag. 18 Han lämnade den konfessionella kristna tron bakom sig under läroverksåren i Växjö, men bevarade ett starkt intresse för bibliska och mytologiska berättelser som litterära motiv.