Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-
universella och allmängiltiga, och ett avståndstagande från det subjektiva och privata. Ett
centralt verk är Erik Lindegrens mannen utan väg (1942, ny utgåva 1945) som på ett
nyskapande, surrealistiskt färgat språk gav uttryck åt samtidskänslan av vanmakt och
desillusion. Tidens andre store lyriker Karl Vennberg stod för ett mer lågmält tonfall, präglat
av skepsis och ironi i verk som Halmfackla (1944) och Tideräkning (1945). Med Skriket och
tystnaden (1946) kom även Werner Aspenström att räknas till de centrala fyrtiotalistiska
diktarna.
Inom prosan var Stig Dagerman och Lars Ahlin de mest framträdande. Med verk som Ormen
(1945) och De dömdas ö (1946) och sitt tragiska levnadsöde anses Stig Dagerman på många
sätt personifiera fyrtiotalismen.
Under 1940-talet växte sig litteraturkritiken sig stark, ofta i nära samverkan med litteraturen.
annaabi.ee 
