Rootsi keel: foneetika ja fonoloogia
Exempel på sådana vokaler är [e:] och [ɪ:] som i
svenskans "se" [se:] respektive "bil" [bɪ:l]. Mellan tungans främre och bakre läge finns naturligtvis
mellanlägen, så kallade centralvokaler[6], exempelvis [ɘ], som i ordet i svenska ordet "beslag" [bɘslɑ:ɡ].
7. Identifierade understrukna konsonanterna och placera dem i schemat:
8. Vilka är (de sex vanligaste) artikulationsställena för konsonanter?
Artikulationsställe- pltsen för förtränging, ställen, som inte är rörliga
läpparna (labial) p, b, m
tänderna och underläpp (labiodental) v, f
tänder (dental) t, s, d, n, s
tandvallen (alveolar)
tandvallen och hårda gommen (palatal) j
mjuka gommen (velar) k g
palatoalveolar
stämläpparna (laryngal) h
9. Vilket artikulationsställe har: /p/ (labial), /g/ (mjuka gommen), /h/ (laryngal), /b/ (labial), /q/, /n/
(dental), /b/ (labial), /z/, /x/, /m /(labial) , /p/ (labial),
10
annaabi.ee 
