Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-
till en viktig förebild för många senare kvinnliga lyriker. Hennes självkänsla gentemot
männen är stark – Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot
klippväggen. (ur dikten "Violetta skymningar") – men sätts naturligtvis inte in i ett
samhällsfilosofiskt genusperspektiv; något sådant existerade knappast vid den tiden, särskilt
inte frikopplat från kärnfamiljen. Både som poet och människa visade hon ofta ett lekfullt
förhållningssätt till människors sätt att vara.[3] Vid andra tidpunkter kunde hon visa
kompromisslöst allvar, eller maktlystnad.
Den starkt uppskruvade självkänslan,, tillsammans med influenser från Nietzsche, är mest
påtaglig i de mittersta diktsamlingarna Septemberlyran, Rosenaltaret och Framtidens skugga;
Södergrans poetiska jag är inte identiskt med privatpersonen Södergran; det handlar om en
annaabi.ee 
