Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-
Hans kanske mest
kända dikt från samlingen Ångest, 1916: ”Ångest, ångest är min arvedel ...” utgår från denna
känsla. Även i romaner som Barabbas, Sibyllan och Ahasverus död tas temat upp.
Lagerkvist har viktiga kopplingar till existensfilosofiska strömningar och är en av den svenska
1900-talslyrikens centralgestalter; trots att han sällan använder renodlad fri vers och i regel
låter sina dikter behålla en klart artikulerad diskursiv struktur var hans djärva koncentration i
bildskapandet, hans lugna närhet till det folkliga och bibliska språket och hans envisa
koncentration på det subjektiva nydanande, och ur den synvinkeln är han en av den svenska
modernismens portalfigurer.
I Bödeln (1933, även drama) gestaltas ondskans problematik på ett pregnant sätt i en
medeltida miljö och dubbelexponeras sedan med nutida brutalitet, innan bödeln själv tar till
orda i ett tal som sätter människans eviga skoningslöshet, kyla, längtan och godhet i relation