Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-
brev från sin gamla mor som påminner honom "om det som är av evighet.
Lagerkvist blev ledamot av Svenska Akademien 1940, filosofie hedersdoktor i Göteborg 1941
och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Han debuterade med kortromanen Människor 1912,
som han dock inte ville kännas vid senare. Han beskriver den sekulariserade människans
ofrånkomliga ångest inför en värld utan Gud, eller om man så vill en tro på en gud som inte
längre finns. Detta återkommer som ett grundtema i flera av hans verk. Hans kanske mest
kända dikt från samlingen Ångest, 1916: ”Ångest, ångest är min arvedel ...” utgår från denna
känsla. Även i romaner som Barabbas, Sibyllan och Ahasverus död tas temat upp.
Lagerkvist har viktiga kopplingar till existensfilosofiska strömningar och är en av den svenska
1900-talslyrikens centralgestalter; trots att han sällan använder renodlad fri vers och i regel
annaabi.ee 
