Rootsi kirjanduse ajalugu 1880-
Ifråga om det formella utvecklade framför allt lyrikerna den redan existerande modernismen.
Belysande för detta är den "obegriplighetsdebatt" som följde på Lindegrens mannen utan väg,
och som knappast minskade när pseudonymen Jan Wictors diktsamling Camera obscura
avslöjades som en drift med 40-talslyriken.
Fyrtiotalismens litteratur innebar modernismens genombrott i svensk litteratur. Litteraturen
var ofta experimentell och hade sin inriktning mot existentiella frågeställningar, mot det
universella och allmängiltiga, och ett avståndstagande från det subjektiva och privata. Ett
centralt verk är Erik Lindegrens mannen utan väg (1942, ny utgåva 1945) som på ett
nyskapande, surrealistiskt färgat språk gav uttryck åt samtidskänslan av vanmakt och
desillusion. Tidens andre store lyriker Karl Vennberg stod för ett mer lågmält tonfall, präglat