Intresset gjorde avtryck bland annat i romanerna Torntuppen, (1941), Porten kallas trång (1952) och Sommarorgel, (1954); samtliga dessa romaner har tydliga inslag av mystik. I Den gåtfulla vägen (1963) dokumenterar han sitt esoteriska sökande och hur han övertygades om möjligheten till andekontakter vid seanser. I SVT-dokumentären Jan Fridegård - 32 Ordkonstnären (2002) sägs det att Fridegård var spiritist och att han var övertygad om att han fått kontakt med sin döde far under en seans. Fridegård hade redan från skolåldern ett starkt intresse för forntiden och särskilt vikingatiden Eyvind Johnson född 29 juli 1900, död 25 augusti 1976, var en svensk författare och översättare. Eyvind Johnson debuterade 1924 och fick sitt genombrott på 1930-talet med den självbiografiska romansviten Romanen om Olof. Av de svenska proletärförfattarna i sin
öelda, aga teda segas Vutt, kes üsna süütult küsis: ,,Aga kuidas on täi ladinakeeli?" ,,Mis?!" hüüdis Laane nagu ehmunult vastu ja katkestas jutu. ,,Tähendab, seda sa ei tea," ütles Vutt. ,,Aga seda peaksid sa teadma, sest selle sõna õpetab vana Gorilla oma poegadele kõigis keeltes kõige enne kätte." ,,Ära sõima," ütles Laane. ,,Kuis ma siis sõiman," vaidles Vutt vastu, ,,täitand gorilla sa ju oledki. Iseasi, kui ma oleks öelnd spiritist, see on sinu sõimunimi." ,,Kuule, ma annan sulle ühe," ähvardas Laane. ,,Ära anna, ronivad isegi teistele peale," vastas Vutt, kes peale Laane lahkumist seletas Indrekule: ,,Pane sa tähele: kui leiad mõne hallivatimehe, siis tea, see on sellelt. Tappa neid ei tohi, sest need on nagu prussakad; niipea kui hakkad tapma või põletama, ronivad hullemini kallale. Tulevad karjas! Aga pane ilusasti õrnalt ja elavalt peremehe juure tagasi, siis enam ei tule, ei roni."
annaabi.ee 
